Vad var syftet med korset?

Under utgravningar upptacker arkeologer gamla bilder av gudar med kors i handerna, pa halsen och pa brostet. I Thebe, Egyptens antika huvudstad, prunkade den heliga tjuren Apis pa vaggen av ett tempel, vars hela skinn bestod av ett kontinuerligt natverk av kors. Korstecknet bland de gamla gudarna var en symbol for deras ododlighet.

Arkeologer som studerade forntida folks liv pa Rysslands territorium motte ocksa korstecken, forntida manniskor trodde att dessa magiska tecken skyddar, skyddar ratterna pa vilka det ristades. Vad sager dessa och manga andra fakta? De sager att korset som en religios symbol, ett heligt tecken, var kant for nastan alla folk fran de aldsta tiderna av deras historia.

"I Italien, i Parmamuseet, forvaras en vas med bilden av ett kors. Forskare har konstaterat att den skapades under bronsaldern, vars borjan gar tillbaka till det 4:e artusendet f.Kr.. Ett stenkors hittades pa en av Hebriderna.I Irland hittades ett stenmonument i Kors hittades pa olika foremal som gravdes ut av arkeologer under utgravningar i Babylon och Indien, Egypten och Grekland, Kina och Korea.I Assyrien bar kungarna ett gyllene kors runt halsen som forestallde gudinnan Astarte. I det antika Rom bar vestalerna, vaktarna av den heliga elden, ett kors runt halsen. Det ar troligt att de gamla manniskorna, efter att ha fatt ett verktyg for att gora eld, uppfattade det som en gava fran himmelska krafter. De kunde helt enkelt inte forklara dess ursprung pa annat satt. Och kanske kanske aterigen var manniskor overtygade om eldens gudomliga natur, som spelade en sa stor roll i deras liv. Det ar ingen slump att de gamla iranierna i en av sina psalmer tilltalade honom med foljande ord: "O eld, allsmaktige herre, stigande ur jorden – eld, med din gnistrande laga skapar du ljus i morkrets rike; du bestammer odet for alla som bar nagot namn. Du smalter koppar med tenn, du fyller den ondes sjal med fasa om natten. Efter allt detta, kan det vara forvanande att olika folk hade en sarskilt respektfull installning till gudar, pa ett eller annat satt kopplat till eld! , 1988, s. 24-25).

Bovarna var tva vanliga pinnar, med vars hjalp den primitive mannen larde sig gora eld. Det var en sadan upptackt som vi, 1900-talsmanniskor, har svart att forsta och uppskatta. Trots allt levde och vandrade manniskan lange utan eld. Sedan, nar manniskor lanade eld fran naturen sjalv, bevakade de den noggrant. Pa platsen for den primitiva manniskan upptacker arkeologer spar av brander med ett tjockt lager av aska – upp till sju meter. Det betyder att manniskor holl elden i grottan i flera manskliga generationer. De forsta krigen mellan stammar maste ha varit over eld. Ett enkelt underbart verktyg – trastanger korsvis vikta – borjade vordas som heligt. En tacksam person gudade bade eld och instrumentet for att fa den. Var det inte ett mirakel att han nar han strovade omkring pa jordens vidder bar med sig ljus, varme, varm mat, verkligt skydd fran vilda djur. Allt detta gomdes i tva korsade pinnar, vars tecken gradvis forvandlades till en magisk, gudomlig symbol.

Med tiden borjade folk placera denna skylt pa husgerad, klader och smycken. De trodde att det korsformade tecknet skyddar dem fran onda andar.

"Korset ar en kristen symbol och ett foremal for tillbedjan i manga religioner, till vilket overnaturliga magiska egenskaper tillskrivs. Korsets form utvecklades under antiken, tydligen i analogi med laget for tva trakappar nar man gor eld genom friktion, vilket var av stor betydelse i primitiva manniskors liv. Korsdyrkan blev utbredd i forntida religiosa overtygelser. Fran polyteistiska religioner overgick korset till monoteistiska. Buddhister dekorerade korset med "avtryck av Buddhas fotter" och avbildade kors pa sina amuletter. Kristendomen antog ocksa korsets symbol och associerade den med korsfastelsen av Jesus Kristus, som pastas ha lidit for manniskors synder. Korset som en helig symbol erkanns av ortodoxi, katolicism, lutherdom. Vissa kristna samfund erkanner inte korsets helighet, sasom baptister, adventister och ett antal andra protestantiska samfund. Korskulten i kristna kyrkor tjanar som ett av satten att ingjuta i de troende behovet av att folja Kristi exempel, som talmodigt bar sitt kors till Golgata, odmjukt accepterade de provningar som foll pa hans lott"(Atheist's Pocket Dictionary. Moscow, redigerad av M.P. Novikov, politisk litteraturforlag, 1985, s. 133).

Det noteras ocksa i "Atheistic Dictionary": "Korset ar en helig symbol i kristendomen, ett foremal for religios vordnad inom ortodoxi och katolicism. Enligt den kristna versionen korsfastes Jesus Kristus pa korset, vilket var grunden for forvandla bilden av detta avrattningsvapen till en religios symbol. Faktum ar att, vilket framgar av vetenskapliga data, var korset vordat i forkristna kulter.Dess bilder hittades under arkeologiska utgravningar i olika delar av varlden, sarskilt i sodra Amerika, Nya Zeeland.Det har faststallts att det tjanade som ett foremal for dyrkan av forntida folk som en symbol for eld, som ursprungligen erholls genom att gnugga tva korsade pinnar, en symbol for solen och evigt liv.I den tidiga kristendomen, vordnaden av den "hedniska symbolen" avvisades. Forst pa 300-talet, efter att den romerske kejsaren Konstantins mor, Elena, pa pilgrimsfard till Palestina, pastas ha hittat korset pa vilket Kristus korsfastes, infordes officiell vordnad i kristendomen. Bilder av Jesus korsfast pa korset finns forst pa 700-talet. I olika kristna stromningar ar olika kors vordade: for katoliker – fyruddiga, for ortodoxa – fyra-, sex-, attauddiga, for gamla troende – attaudiga. Denna inkonsekvens bevisar inkonsekvensen i anklagelserna om upptackten av Elena, for om hon verkligen upptackte korset, som var instrumentet for avrattningen av Jesus, skulle en exakt kopia av det bli en helig symbol for alla kristna. Det har ocksa konstaterats att brottslingar i antikens Rom inte avrattades pa kors, utan pa en pelare med en tvarstang. Den kristna versionen star alltsa inte for granskning. Vetenskapliga bevis stoder slutsatsen att kristna lanade korsvordnaden fran andra kulter. Detta ar i synnerhet anledningen till att i vissa kristna rorelser korskulten forkastas (baptister, adventister, andra protestantiska kyrkor) ". (Atheistic Dictionary. Moscow, under allman redaktion av M.P. Novikov, politisk litteraturforlag, 1985, sid. 218-219).

Gabinsky G.A. i sin monografi "Kritik av teologiska begrepp" skriver: "Religiost tal anvander som ni vet vardagssprakets ord och lagger in i dem en speciell, helig betydelse. Alltsa termerna "fralsning", "forlossning", "synd" , "uppenbarelse" och liknande anvands utanfor religiost tal, och i det har fallet finns det inget "heligt" innehall i dem. Ur etymologisk synvinkel finns det inga rent religiosa termer alls. Det ar t.ex. kant att ordet "gud" gar tillbaka till sanskrit bhaga, som betyder "rik", ordet "helgon" – till "ljus", "uppstandelse" – till den verbala roten "kres", som betydde "skara", etc. . De far sin religiosa betydelse senare, nar anvandningsomradet ar begransat och begransat omrade for religios dyrkan och dogmer. Men betydelsen av ord kan vara mycket langt fran sin etymologiska kalla, och darfor kan etymologiska overvaganden inte vara avgorande. Nar Feuerbach, till exempel, efter Lactantius, trodde att ordet "religion" kommer fran latinets religare – "att binda" , och pa grundval av detta havdade han att varje samband mellan manniskor ar sann religion, da i det har fallet, som Engels noterade , "ord tilldelas inte den betydelse som de fatt genom den historiska utvecklingen av deras faktiska anvandning, utan vad de borde ha varit pa grund av sitt ursprung" (K. Marx och F. Engels, Sosineniya, vol. 21, sid. 293). Pa samma satt, oavsett ursprunget till till exempel ordet "gud" (theos, deus, Gott, dieu, gud, etc.), ar det tydligt att dess nuvarande betydelse ar religios, men dess anvandning i en annan mening ar inte langre lika metaforiskt (jfr t.ex. i Pusjkin: "Du, Mozart, ar Gud, och du vet det inte sjalv."). Det motsatta hander dock ocksa nar ord "sekulariseras", vilket till exempel ar fallet vid anvandning av sadana ord och uttryck som "tack", "tack gode Gud", "Gud forbjude", etc. "( Gabinsky G. A. Criticism of theological concepts. M., "Thought", 1978, s. 271-272).

Jamfor ocksa de ryska orden "skrapa", "skrapa", "skrapa", "ateruppsta", roten "kres" eller "kre" finns overallt. " Det slaviska ordet "uppstandelse" gar tillbaka till den verbala roten "krasse", som betydde "snidera" – snida eld, darav "korset", "gnistan", "skrapa", "kresalo". Determinativ – suffix av den antika sprakperioden, som i den senare eran anslot sig till ordets rot och med den bildade en oupploslig helhet. Till exempel i det moderna ryska spraket uppfattas "r" i grunden for "bra" som en del av en oupploslig grund, detta galler aven ordet "uppstandelse". … Vad tycker vetenskapen om uppstandelse eller uppstandelse (ord synonymer)? Teoretiskt ar det mojligt. For att gora detta maste du losa 2 huvudsakliga saker: skapa en " tidsmaskin" och formagan att "kopiera" en individ (manniska, best, vaxt, vilket foremal som helst). Har kan du undvika "fjarilseffekten" som beskrivs i Ray Bradburys berattelse "Thunder came" nar utomjordingar fran framtiden, tyrannosaurusjagare, som kom in i det forflutna i Time Machine, av misstag krossar en fjaril, vilket leder till stora forandringar i framtiden. Efter att ha atervant till sin tid upptacker jagarna plotsligt att deras varld har forandrats: en annan stavning av spraket, en diktator ar vid makten istallet for en liberal president. Det vill saga, det forflutnas varld forblir utan transformationer, den kan bara observeras, utforskas utan forandringar."(Tikhomirov A.E., Resurrection. LAP LAMBERT Academic Publishing, 2020, s. 2, 4).

Конец ознакомительного фрагмента.